11 mars 2019

EN DIKT

vardagsbestyr

 
Det gör ont 
och jag ser och jag känner dig hela tiden
mer och mer nu för tiden
det känns som att du tog
skände
stal
och berövade mig allt som var mitt
en del av mig som bara dog
det var inte ditt
men du tog det ändå
och jag slutade vara jag
jag slutade känna, leva och vara i den kropp som var min då
 

men jag är inte förstörd ser jag nu
jag är bara stukad
du tog ingenting
för det finns kvar
jag finns kvar
gömt, men påväg tillbaka
för idag är jag hörd
idag är jag lite längre fram
ett par steg och du blir lite,
lite mindre

[ej min]

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress