29 december 2018

FRAMTIDEN

vardagsbestyr

Nyårsafton alltså. Nytt år. Har skrivit ner lite punkter som jag ska försöka jobba med i år, högt som lågt. Förra året skrev jag såhär inför nyår: 
Kommer verkligen ihåg hur peppad jag var, tänkte att jag hade så mycket bra saker frmför mig. Tänk vilken tur att vi inte vet känner jag nu, hade ju varit förstörd innan året ens hunnit börja. Det blev inte så ofantligt bra haha, men nu är det över. ÄNTLIG-FUCKING-EN. Kommer skåla in det nya året som jag aldrig skålat förr. 
 
 
Nåväl, framtiden. Här kommer den. 
 
Våga förändra saker jag inte är nöjd med. Ganska självklart, det gör mig lyckligare. 
 
Begränsa svartsjuka. Säger väl sig självt, men behöver ge mig själv mer bekräftelse och sluta söka den hos andra. 
 
Backa från sociala medier. Nej men alltså på riktigt, att sluta kolla mystories på snap osv har typ varit det bästa som hänt mig i år? Tycker fortfarande det är kul att lägga upp då och då men slutar mer och mer kolla andras, även på instagram. Det är så skönt!? Har gjort mig så extremt mycket mindre stressad över att hela tiden göra så mycket. 
 
Det är okej att vara ensam. Hör kanske ihop med punkten ovanför, men det är OKEJ att vara hemma själv en fredagkväll, det ÄR OKEJ. Alltså jag hade EN fredagkväll detta år där jag var hemma själv och då hade jag total panik. Varför? För att andra skulle se snett på att jag inte gjorde något, som om någon höll koll haha. Vansinne ju! 
 
Spara pengar. Nästa år vill jag spara!! Har inte svinhöga krav på mig för jag vet ju att det gärna blir mycket nytt när man flyttar och börjar nytt jobb osv, men i alla fall försöka ha koll på mina utgifter och inkomster. 

Våga vara lycklig. Alltså verkligen aktivt söka lycka typ? Tacka ja till saker även om jag är trött och sådär, inte gräva ner mig bara för att det är bekvämt. Jag är ju extrovert in i benmärgen, jag trivs inte ensam. Motsägelsefullt mot punkt 3 kanske... men menar att jag inte ska känna press på att bevisa mig själv på sociala medier, inte att jag måste sitta isolerad haha. 
 
 
Och 2019 då?
Jag har faktiskt inga förhoppningar alls. Det kanske låter jättetråkigt, men nu vill jag bara fortsätta i min takt och komma vidare. Samtidigt som jag tror att det blir svårt för nästa år att blir värre (hehe) är stadiet av sorg ett helt annat nu, och känns som det är lätt att bli vilsen då. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket, inte fantisera upp någon stor idé om hur allting kommer vara med jobbet och stockholm utan bara ta saker i studen den kommer. Till skillnad från exempelvis singapore, som jag tvivlade på att jag ville åka till fram till planet lyfte (gjorde dock stora försök att peppa mig själv haha), känner jag ju att jag helhjärtat vill testa på det här. Det har aldrig funnits minsta tvivel på att jag vill det här, även om det känns läskigt ibland. Så jag vill ändå tro på att saker kommer falla på plats ganska naturligt, och jag kommer vara så beredd att kämpa för det.