Jag tror att jag har bestämt mig för att åka hem nu. Har lovat att ge det lite mera tid, i alla fall två veckor, men bara tanken på att packa ihop och krypa ner i min säng hemma hos mamma får mig nästan att börja gråta. Det är verkligen ingenting fel på att vara här, jag vet att jag egentligen hade trivts väldigt bra, men jag känner mig så otroligt ensam att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 

 

Inte för att jag inte har vänner, för det har jag ju fått och det är verkligen fina personer som jag bryr mig om, men jag behöver trygghet. Behöver min familj. Någon som förstår att det helt enkelt inte är rätt tid i livet för mig att vara hemifrån för hela jag gör ont av att inte vara hemma. Men jag är ju delad också eftersom jag längtat hit så länge. Tanken på att återvända till örebo gör mig livrädd, men annars får jag inte min examen. Jag vågar ärligt talat inte åka tillbaka digt. I den aspekten andra ord borde jag vara kvar här med människor jag ändå allt trivs med och som bryr sig om mig.

 

Herregud. Kan det bara bli december nu så allt det här är förbi. Snälla.