7 juni 2015

ø

thailand -15

 
 
jag kan egentligen inte alls sätta ord på vad det är som är så svårt med att vara hemma, men i samma stund jag fick jobb var det som att det just slog mig att jag inte kommer åka tillbaka. att jag inte kommer träffa 'mina barn' mer. att 'mina barn' snart kommer vara någon annans barn och att jag någonstans inom mig inte på långa vägar är redo att börja om här hemma ännu  t r o t s  att jag måste. det borde ju bli lättare för varje dag som går men jag saknar det bara mer och mer och mer och mer och hallå jag går ju under här??
 
inte trodde väl jag att jag skulle lämna en så stor del av mig själv bakom mig när jag steg ombord på planet till Abu Dhabi den 18 maj 2015. 
 
 
för inte är det ju så att jag är olycklig här, eller inte är glad att få träffa familj och vänner igen. det kanske är det som gör det så himla komplext - det där med att behöva vara glad och ledsen på samma gång? att varje gång jag träffar någon för första gången blir det en väldigt massa frågor och jag förstår ju verkligen det, det är ju egentligen bara kul, men jag vill inte prata dåtid om det ännu. jag vill inte vara post-thailand jag vill ju bara vara där hur kan det vara så mycket begärt...  
 
det är så mycket pepp och tips och prat om att lämna men varför var det inte någon som förberedde en på hur det skulle vara att återvända när det har varit det allra svåraste? utan att märka av det lämnade jag kvar mer av mig själv än jag klarar att fortsätta framåt utan. 
 
kan det bara sluta göra så himla ont??
 
 
 
♬♪: 😩😞
 
 
 
 
 
 
det skulle ju vara så skönt det där, med att komma hem. 
  hem till en egen säng och spolande toalett, varmt (kallt) vatten i duschen och en temperatur som inte får en lukta förfärligt illa efter bara 20 minuter. till ett hem där det bara står en säng i varje sovrum och inte 10 intryckta på golvets alla ytor. det skulle ju vara så skönt att få allt det där igen, att komma hem. 
 
plötsligt känns det inte som hemma längre, där jag växt upp, där jag alltid kännt mig trygg. plötsligt blev jag ett skal som vandrar runt i gamla rutiner; funderar på oviktiga saker som jag prioriterade förr. köper en jätteviktig fin somrig klänning att bära på studentmottagningar, fastän jag säkert kan hitta någonting bland de kläder jag redan har. letar bland jobb jag inte vill ha men tjänar bra för att kunna spara upp och kanske köpa något fint som jag egentligen inte heller vill ha.  h-u-r kan detta vara framtiden? hur kan detta vara vad jag ägnar min tid åt? 
 
jag vill inte vara här.
   vandra omkring på samma gator som 100 gånger förut i en stad som inte förändrats det minsta, för varför skulle den göra det vi har ju det så bra här. vill inte vara här irritera mig över småsaker, känna att jag behöver vara på ett visst sätt se ut på ett visst sätt växa upp på ett visst sätt när det inte alls är samma sätt som jag vill vara på. 
 
jag vill inte vara här även om det är fint att ha familj och vänner på rimligt avstånd igen. jag vill inte bli den negativa person jag håller på att förvandlas till. 
 
jag saknar barnen som springer efter en bara för att få ett high five, saknar att bo i ett hus med fullt med vänner och slippa vara ensam. saknar camillian och thai life och tesco och bob&nam's och debrief och chores (ja, till och med det) och grupprojekts-fredag och pre-kindy och pudding face och regnet och helgerna och CDC och lesson planning och quiznight och chang och old lady och herregud jag saknar det så det gör ont. hela tiden. 
 
ta mig bara härifrån och någonstans där jag får göra någonting igen och inte sitter på ett kontor i en annan del av stan och tar hand om problem som knappt existerar. okej? ta mig bara härifrån
 
 
wherever you go, go with all your heart

 
~ I miss you ~
 

18 maj 2015

AirPort

thailand -15

Hej på er!

Sitter återigen på flygplatsen och ska snart checka in men håller mig för det JAG VILL JU INTE. Hittade efter 3,5 månader utan fetaost en himmelskt grekiskt sallad idag och dog matdöden, ironin i sista dagen ja.


Är förövrigt nere på mina sista 187 bath eftersom mina planerade matpengar gick till att köpa en ögonpalett till Hanna... Så nu hungrar jag på typ världens mest överpris flygplats (=hamburgare för 500bath). You owe me big time! 


Jaha och det var den roliga historien. Är så delad i kan jag bara få komma hem och sova /slash/ fly fältet och åka tillbaka till baan si-kiow. 

Ber till gudarna att det är fint väder när jag landar annars vet jag inte vad jag gör. 20 i alla fall pls? Nåja. Dags för mig att packa om det sista och dra mig mot incheckningen, vi höra i Sverige (SORG VILL INTE!!!!!!) :(