telling myself you're happier, aren't you?
2018-07-07 21:13.
hur går tiden så fort? om en månad reser jag till singapore. 4 veckor. 31 dagar och 21 timmar innan jag lämnar svensk mark. vet inte riktigt vad jag ska säga om det ännu. borde ju börja förbereda saker. ignorerar det istället. överlevnad? kanske.
på tisdag ska jag se ed sheeran live på ullevi och det ser jag fram emot. jättemycket faktikst. kommer förmodligen gråta som ett barn under happier men vad gör det när 70k andra gråter med mig. vissa saker känns väl för nära.
21:16. är så tom. varken eller.
det är nog bra att komma iväg, jag tror verkligen det. aldrig ångrat thailand. aldrig ångrat örebro. förändring gör mig gott, det vet jag. kommer dock inte undan känslan av att jag också lämnar något. har nog inte riktigt känt att jag offrat något tidigare, satt mig själv först. men så tänker jag på ett citat som larissa smög ner i min ficka dagen jag lämnade baan si-kiow.
“Travel isn’t always pretty. It isn’t always comfortable. Sometimes it hurts, it even breaks your heart. But that’s okay. The journey changes you; it should change you. It leaves marks on your memory, on your consciousness, on your heart, and on your body. You take something with you. Hopefully, you leave something good behind.”
och så är det nog. så får det vara för nu. det får göra lite ont.
21.21. tänk på det bästa och även om det inte blir som det var tänkt från början blir det nog bra ändå. det blir nog bra ändå.